sambos och diagnoser

Välkomna till livet med Heidi och Michel! Heidi har bipolär 2 och Michel har adhd, tillsammans bor vi i en lägenhet i Karlstad. Vi jobbar bland annat med att föreläsa om psykisk ohälsa för att ta bort fördomar som finns i samhället. Den första augusti startade vår gemensamma viktresa, läs mer om den i vårt första inlägg.

Marie Niljung volontär på suicide zero gästbloggar

Kategori: Allmänt

Heidi och Michel bad mig skriva ett gästinlägg om självmord. Självmord, suicid eller psykologiska olycksfall. Tre ord för en oerhört tragisk händelse. Personligen tycker jag psykologiska olycksfall är det bästa ordet. 

14 oktober 1997 dog min mamma Kerstin 54 år gammal. Vid 50 års ålder drabbades hon av en utmattningsdepression och hon gjorde ett allvarligt suicidförsök 1993. Tack vare att hon överlevde hade jag möjlighet att få svar på alla mina frågor och jag fick också få ur mig all ilska, rädsla och kärlek. Jag förstod där att detta var en sjukdom som lett till detta försök. 1997 orkade hon inte längre när hon fick en ny allvarlig depression och hon tog sitt liv. Min pappa Sven dog 65 år gammal den 18 november 2006. Han fick diagnosen bipolär 2001, 2005 fick han tjocktarmscancer och slutade tyvärr med sitt litium och hösten 2006 drabbades han av en allvarlig depression och orkade inte längre.

För mig har det svåra alltid varit ATT mina föräldrar dött tidigt, inte HUR. Jag har alltid berättat hur mina föräldrar dött och har också många gånger fått försvarat deras död. Man väljer inte att drabbas av psykisk ohälsa och man väljer inte att ta sitt liv. 

2014 kom jag i kontakt med Suicide Zero och då kände jag- Äntligen! Nu kan jag försöka göra något bra av min erfarenhet. Genom mitt engagemang i Suicide Zero känns mina föräldrars död lite mindre meningslös. För mig är det även viktigt att visa att man kan leva ett bra liv trots min historia. Det går att vända något oerhört tungt till något bra.

Jag vet att vi kan minska antalet psykologiska olycksfall. Radikalt, med kunskap och ökad medmänsklighet. Genom att sprida kunskap men också ta bort skuld och skam räddar vi liv.

Regering och Riksdag behöver öka resurserna till suicidprevention. Nu.

Vi kan lära mycket av hur Nollvision i trafiken arbetar. Vi behöver skapa säkra miljöer. Vi behöver sluta göra skillnad på psykiska sjukdomar och kroppsliga sjukdomar. En person som är på väg att ta sitt liv behöver lika mycket akut livräddande insatser som en person som får ett hjärtstillestånd.

Våga fråga är mitt mantra. Våga fråga hur din vän, kollega, anhörig mår. Våga fråga om hen funderar på att ta sitt liv. Våga lyssna. Våga vara kvar. Du behöver inte ha lösningen, du kommer långt med att bara lyssna. Inge hopp. 

På suicidezero.se kan du lära dig mer om hur vi alla kan vara med och bidra till att rädda liv.

Våga fråga. Våga vara medmänniska. Våga leva.

Marie Niljung, volontär Suicide Zero

Detta är ett viktigt ämne för oss och det vore jätte bra om ni skrev i komentars fältet. När vi diskuterar detta ämne så skaffar vi kunskap och makten att förändra!!

Vi kommer inom kort länka till en radio interjuv med Marie niljung just nu funkar inte tekniken 

Michel&heidi 

Kommentera inlägget här: